Att leva med en familjemedlem med autism eller Aspergers syndrom kan vara svårt. Denna artikel kommer att försöka hjälpa dig att bättre förstå familjemedlemmen och deras behov.
- Älska och acceptera dem. Det viktigaste är inte att klandra dem. Det är lätt att bli frustrerad, men kom ihåg att det är ingens fel.
- Kom ihåg att du inte är den enda som blir frustrerad. Personer med autism ”gör det inte med flit”, och de kan inte hjälpa det. De försöker inte irritera dig. De är inte svåra med avsiktlig. De gör det bästa de kan med vad de har, precis som du gör.
- Om du behöver berätta något viktigt för dem så se till att du har deras uppmärksamhet. Be dem upprepa vad du just sa.
- Du ska Inte bara prata med dem när du har något viktigt att säga. Oavsett om de kan tala eller inte. Ignorera dem inte.
- Försök att ge familjemedlemmens liv struktur. Sikta på att inte ändra saker impulsivt.
- Håll ihop med dem. Vissa personer med Aspergers eller autism kommer gå iväg eller lämna huset. Om du är på ett ställe med mycket folk som en nöjespark, se till att du kan se dem hela tiden.Och hemma för barn bör du låsa dörren och se till att dom inte kan öppna.
- Bli inte frustrerad om de håller på och talar om samma ämne hela tiden eller ställer frågor om saker du redan har förklarat. Svara och byt ämne i så fall om du vill.
- Om de fortfarande är i skolåldern så prata med deras lärare innan skolan börjar..
- Gör listor. Vissa personer med autism, även lindriga eller högfungerande autism, måste ofta bli påminda om att göra de mest vardagliga saker. Även en tonåring eller en vuxen kan dra nytta av att ha en lista över saker att göra varje morgon, som att ”borsta tänderna”, ”ta en dusch”, etc. Listan kan gömmas i en låda om personen är generad av att behöva det. Vissa behöver listor med bilder, och vissa räcker det med skriven text, beroende på nivå.
- Gör ett schema. Inkludera allt som händer på en dag. Om personen är i skolåldern kan listan innehålla saker som ”åka till skolan”, ”kommer hem från skolan”, ”göra läxor”, ”äta ett mellanmål”, etc. Var noga med att inkludera fri tid! Hur mycket som behöver schemaläggas och hur mycket fritid som ska sättas upp är olika. Beroende på personens nivå. De med svårare autism kan behöva heldagsschema där dem aktiveras med uppgifter hela tiden. Att få fri tid är inte alltid bra om personen inte kan hantera det.
- Om en sen ändring måste göras så skriv det på schemat så snart som möjligt. Detta kommer att ge personen med autism tid att vänja sig vid det och förstå det. Om detta inte är möjligt av någon anledning så prata med personen om det så snart som möjligt. Som sagt, detta ger personen lite tid att vänja sig. Och anta aldrig att personen kommer att gilla överraskningar eller att den glada överraskningen gör det okej att inte berätta om det i förväg.
- Kom ihåg att personer med autism trivs med schemat. Även om en överraskning skulle vara roligt eller spännande för en ”normal” person så blir dessa personer lätt överväldigade av förändringar i det rutinmässiga. Undvik därför överraskningar.
- Om det finns saker som inte händer dagligen så påminn personen om det kvällen innan och sen igen på morgonen, och återigen om möjligt strax före händelsen. Tex sportaktiviteter, tandläkare, musik, danslektioner osv.
- Ännu bättre är det att göra ett veckoschema0 (om personen kan hantera det). Luta dig inte bara mot en ”göra varje dag” sida, utan sätt upp de saker som måste göras varje dag på schemat för varje dag. Detta kommer också att göra det möjligt för personer med autism för att se hur idag kommer att vara annorlunda från igår, speciellt från helgerna till vardagar. Du kan också ha olika färger på veckodagarna för att personen ska få mer kontroll.
- Försök att ha varje dag på ungefär samma sätt. Till exempel om personen har fotbollsträning en dag i veckan så planera inte något annat varje dag vid den tidpunkten. På så sätt kommer den personen inte att vänja sig vid att vara hemma och ha fri tid eller studera vid den tidpunkt de brukar gå till fotbollsträning.
- Kom ihåg att även om en person med svår autism inte kan tala så kan de nästan alltid förstå normalt tal. Ignorera aldrig en person med autism bara för att de inte kan tala. Samt bör du inte tala om dem i 3:dje person när dom är närvarande. Det är respektlöst.
- Personer med autism och speciellt Aspergers syndrom tenderar att bli besatt av ett specifikt intresse. Ta dig tid att lyssna på dem prata om det. Schemalägg tid att lyssna på dem varje dag om möjligt, och sätt upp det på deras schema. Se till att sätta upp på schemat att de ”kan tala om * sitt särskilda intresse här * med * Ditt eget namn *”. Detta kommer att ge dem något att se fram emot. Men om de inte verkar intresserade av att prata med dig ska du inte tvinga dem. Låt dem läsa om deras specialintresse eller göra något annat istället.
- Kom ihåg att även om det stör dig så lyssna på dem så ofta som möjligt. Även om de helt är besatta av en viss modell av bil och du knappt känner till den så lyssna. Läs något om det om du kan. Du behöver inte bli en expert om bilen, men om du vet något, kan du svara på lämpligt sätt, och processen kommer att vara lättare för alla.